Jonglering
I nuet växer tiden.
Jongleringens historia
Objektmanipulering används som en bredare term än jonglering och anger att man kan jonglera eller » manipulera » vilka objekt som helst. Till de vanligaste jongleringsredskapen hör bollar, käglor och ringar.
Det finns även olika tekniker att manipulera objekten med, som till exempel i kontaktjonglering där man får bollarna att förflytta sig på kroppens yta i
stället för att kasta dem. Jongleringen har utvecklats i olika riktningar, och blivit självständig inom cirkusen på ett sätt som gör att vissa jonglörer påstår att jonglering inte är cirkus utan en konst i sig. Det görs ofta föreställningar som är helt baserade på objektmanipulation. Många jonglörer har hittat inspiration i matematik , musik och mera visuella eller grafiska sätt att arbeta och man har utvecklat notationssystem för rörelsemönster inom just jonglering
Ur Inuti ett cirkushjärta
Det finns sekunder när allt bara går! Jag kastar iväg en fråga, fångar en idé, kastar iväg en annan. Alla bollar jag kastar skapar magiska kedjereaktioner och spin off-effekter. De flyger i luften och bildar perfekta men oväntade banor. En euforisk känsla när jag på ett oplanerat sätt lyckas fånga, kasta iväg och plocka upp i perfekt timing. Som att jag samspelar med hela universum.
Det finns veckor när ingenting fungerar. Då jag föreslår fel saker på fel plats. Som om jag går i baktakt. Jag pressar mig för att återfå kontrollen. Mån om att göra rätt, gör jag allt fel. Till slut sitter axlarna uppe vid öronen. Axlarna uppe vid öronen. Det är samma position som när jag försöker jonglera. Jag kämpar och bollarna flyger åt alla håll utom till min hand. Jag måste bli bättre på att fånga, jag måste fånga bollarna!
Jonglören korrigerar mig:
» Det är inte fånga som är det primära, det är att kasta. »
Att kasta?
Jag älskar att se artisterna precis innan de ska kasta sig ut eller sekunderna före ett svårt trick. Det är som att tiden tänjs. En koncentration som
går så totalt inåt att den öppnar upp utåt så att luften vibrerar. Som att just då när de ska genomföra något som är på gränsen så finns det inte utrymme att vara något annat än sig själv. Fullt ut.
Jonglörerna riskerar inte sina liv. Bara att tappa bollar. Men man kan se den där specifika koncentrationen ändå. En koncentration utan en rynka i pannan.
Jonglören berättar:
» När jag jonglerar är det som att jag lämnar det som har varit och det som ska bli och går in i rummet »nu » . Det märkliga är att när jag är i » nu rummet » så upplever jag efter ett tag att jag är i alla tider samtidigt. Att samtidigt som jag kastar hinner jag analysera föregående kast och förbereda nästa. Problem och hinder blir inte till stopp utan samspelar
med nuet. I nuet växer tiden. »