Akrobatik
Jag är rädd hela tiden, men jag har övat mig på att inte vara rädd för att vara rädd.
Akrobatik genom historien
Akrobatik betyder »gymnastiska konststycken av hög teknisk svårighetsgrad». Att utöva akrobatik kräver styrka, spänst och smidighet men också god rumslig orientering och kroppskontroll då kroppen befinner sig i rörelse och stundtals inte har kontakt med någon fast yta. Flera av rörelseteknikerna har akrobatiken gemensamt med gymnastiken, men de skiljer sig åt genom stilen, uttrycket och användningsformen.
Man kan betrakta akrobatik som en sorts grunddisciplin i cirkus från vilken ett flertal discipliner har sitt ursprung. Historiskt har akrobatiken stått för en stor innovation inom cirkuskonsten , inte minst i samverkan med olika former av redskap. Till exempel med språngbräda där man skjuter upp varandra från en gungbräda för att få höjd, kinesisk påle som är akrobatik med en statisk vertikal påle som redskap, tyskt hjul och cyr-ring som är akrobatik med stora metallringar som redskap samt rysk gunga , där man använder sig av en gunga för att få upp höjd. Nya former av akrobatik utvecklas hela tiden i samverkan med nya redskap, på senare år till exempel hoppstyltor/ powerskips eller parkour, men också i form av nya rörelsekvaliteter, sammansättningar och tekniker.
Ur Inuti ett Cirkushjärta
Jag har kämpat mot min rädsla hela livet. Avskyr den där blytunga klumpen som försöker hindra mig från att våga göra det jag ska. Jag brukar slåss mot den, försöker kväva den, försöker ignorera den. Ibland hjälper det, men snart är den där igen. Jag fattar inte varför. Det är så onödigt. Vem i hela världen gynnar det att jag inte vågar göra det jag vill göra?
Av en händelse hamnar jag mitt i ett stort vintercirkustält i utkanten av Paris. Folk flyger i luften, springer på väggarna, hoppar från höga höjder. Här verkar ingen veta vad rädsla är. Här är allt möjligt! Jag frågar en av akrobaterna om han aldrig är rädd. Han skrattar .
» Självklart är jag rädd! Min kropp är mitt arbetsverktyg. Skadar
jag mig är det kört. Jag är rädd hela tiden. Men jag har övat mig på att inte vara rädd för att vara rädd. När jag ska göra något svårt brukar jag föreställa mig att jag tar min rädsla i handen och så hoppar jag. »
Han får mig att klättra upp på en flera meter hög pelare av kuber. Ber mig ställa mig längst ut på kanten med ryggen mot golvet där det ligger en stor tjock matta. Han befaller: Fall! Omedelbar belöning… Adrenalinkicken… Jag kan… Allt !