Cirkusforskning

Konsten och vetenskapen har mycket gemensamt. Båda utforskar vi vad det är att vara människa, orsak och verkan, paradoxerna, det ljusa och det mörka.

Cirkus Cirkör får ofta höra att vi gestaltar det existentiella och publiken går från våra föreställningar stärkta fast med fler frågor än förut. Liksom vetenskapens fanbärare söker vi svaren på livets stora frågor som vi inte vet om och när vi kommer att få svar på. Det är ingen slump att en av världens få cirkusprofessorer är vår tidigare konstnärlige ledare Tilde Björfors. Och samskapandet med forskare fortsätter att driva oss framåt.

Det tvärkonstvetenskapliga sökandet

Den amerikanske kompositören Philip Glass som under pandemiåret 2020 komponerade världens första cirkusopera åt Cirkör “Circus Days and Nights” menar att “operan kom från cirkusen, inte från kyrkan” och att “operamusiken är perfekt för cirkusen”. Här i gränserna mellan olika konstformer har cirkusen alltid verkat. Cirkus som gränsöverskridare i konst och samhälle är också namnet på Tilde Björfors avhandling.

För parakrobaterna är det läran om samarbete som är drivkraften utöver att utforska vad som är möjligt att göra mentalt och fysiskt med kroppen. Ensemblen är många gånger på liv och död beroende av det gemensamma arbetet med cirkusteknikerna och cirkusriggarna bakom scen.

Cirkör drivs av det vi kallar för det tvärkonstvetenskapliga sökandet. Tilde genomförde sin forskning i nära samverkan med Handelshögskolan i Stockholm och Karolinska institutet. Samtidigt är vi en pågående del av den forskning som spänner över olika konstformer som till exempel cirkus-, videokonst-, dans- och teatervetenskap. 

Cirkusen är tvärdisciplinär

Med den konstnärliga forskningen i centrum adderade Tilde och stödforskare inom andra vetenskaper kunskap inom pedagogik, företagsekonomi, teatervetenskap, psykologi och filosofi. Världen är för komplex för att den ska förstås annat än genom olika discipliners bidrag. Precis som cirkusvärldens olika discipliner bildar en helhet där kollektivets insatser ofta framhålls framför individens. Och där det udda, det svårförstådda, det ovanliga och nästan alltid motsägelsefulla ses som livsviktiga bidrag till helheten. Cirkus är inte och kommer aldrig att vara mainstream liksom den allra mest banbrytande forskningen. Den samtida cirkusen står lite vid sidan av samhället men har som mål att förändra den med sin konst. 

Cirkörs konstnärliga vision är att förflytta inre och yttre gränser i konst och samhälle med cirkuskonst. Cirkör söker det egensinniga, magiska och riskfyllda. Vi vill väcka människors förundran genom både de storslagna och minimala uttrycken på scen och utanför de stora scenerna på stadens gator och torg eller i luftrummet i två luftballonger som i Cirkörs föreställning PUST i samarbete med Stockholms Kulturfestival.

Rädslan och hjärnforskningen 

I mina försök att både fysiskt, känslomässigt och mentalt förstå hur risker och möjligheter fungerar har jag kommit att ägna mycket tid åt hjärnan. Min nyfikenhet av vad som faktiskt händer rent fysiskt när vi skapar, samarbetar och lär oss har alltid funnits där. Varför vågar vissa flyga tio meter över marken och andra inte? Var sitter vårt mod och vår rädsla? Och inte minst kan jag påverka det?

Det är alltså för att förstå sin egen rädsla som Tilde först förälskade sig i den samtida cirkuskonsten och det som senare i hennes forskning gjorde att studier av hjärnan blev en självklar del. Neurovetenskapens insikter ger sedan mitten av 2000-talet mer och mer avtryck på våra arbetsplatser i synen på ledarskap och medarbetarskap, eller kort och gott vad det innebär att vara människa på jobbet, kallat neuroledarskap. I grund och botten finns det två sociala system som styr människans hjärna, en som reagerar på hot och en på belöning. Och hotresponsen är fem gånger starkare än belöningen. Det är alltså många gånger rädslan som styr oss i livet om vi inte medvetet arbetar med den.

Hjärnan omformas med cirkus

Cirkus är på liv och död och rädslan är ständigt närvarande. Forskningen visar att man kan omstrukturera sin hjärna, förändra dess funktioner och påverka rädslans uppkomst. Jacob Westin, cirkusartist på Cirkör berättar att han ibland får frågan om han är “out of his mind” när han hoppar bungyjump från en luftballong.

Nej, tvärtom, jag är in my mind. Jag har frågat mig tusentals gånger om jag kan ta rädslan i hand och hoppa tills dess att hela jag, kropp och sinne, säger ja och vet hur jag ska göra och det går av sig självt.

Forskning inom cirkusområdet bekräftar att luftakrobater söker mastery och kontroll snarare än sensation. 

Genom att medvetet träna på cirkusens dimensioner som närvaro och  balans kan en omstrukturera sin hjärna på cellnivå till det bättre och till och med skapa nya hjärnceller. För att hålla sin rädsla i schack. Eller snarare bli vän med sin rädsla. Mötet mellan cirkus- och hjärnforskningen sätter alltså ord på vad det är som händer när höger och vänster hjärnhalva samarbetar och när det till exempel uppstår ett flow för en cirkusartist, utan ansträngning. Det händer sekunden innan den flygande trapetsartisten släpper taget om trapetsen. Den som tittar på upplever inte sällan också en total närvaro, en djup koncentration som trots sin anspänning är avspänd, öppen och utvidgad. 

En flygande trapetsartist beskrev det som att det knäpper till i hjärnan när hen klarar av att göra en ny rörelse eller flygning första gången. På samma sätt säger artisterna att det är mycket svårare att lära om och rätt när en lärt sig ett trick fel. Kopplingarna i hjärnan behöver dras om. Daglig jonglering under sex veckor har också visat sig stimulera tillväxt av hjärnans vita substans, del del av hjärnan och ryggmärgen som transporterar information mellan nervcellerna. Inom cirkusen observerar vi vad som händer i kroppen när vi utför olika fysiska övningar. Hjärnforskningen får istället sin information via scanningar, mätningar och provtagningar i labb. I mötet mellan cirkus- och hjärnforskningen skapas ett språk som hjälper oss att sätta ord på livet. En kroppslig filosofi möter fysiskt tänkande. 

Kreativitet skapas i krockarna/friktionen

Cirkusen bidrar till att skapa förundran och i förlängningen en förhöjd sensorisk intelligens. Det är därför som upplevelsen av cirkus, vare sig det är i en föreställning, i en utställning eller på arbetsplatsen hjälper oss att förstå oss själva lite bättre, eller i alla fall får oss att fråga vidare. Vi får samtidigt möta det djupaste allvarliga, lättheten och leken, det ordlösa och blir emotionellt berörda. Clownens blick som ser alla de fasader vi vuxna går omkring med som hindrar oss från att vara öppna och autentiska och leva i tillit till att vi med våra brister, sårbarheter och enorma styrkor bär på så många storartade idéer. 

Genom hjärnforskningen och med hjälp av cirkusens förhållningssätt och discipliner kan vi hitta lösningar på de stora utmaningar vi står inför. Höger och vänster hjärnhalva, båda olika, kompletterande. På Cirkus Cirkör utformade vi våra ledord som tre par motsatsord (länk) utifrån vetskapen att det är i krockarna mellan höger hjärnhalvas kreativa och den vänstras rationella som de verklig hållbara idéerna uppstår. Det behövs alltså en friktion mellan två ytterligheter, både galenskap och kvalitet för att möjliggöra cirkus och vetenskap i världsklass. Kvalitativ galenskap är ett av våra tre ledord.

Handelsstudenter möter Cirkörs artister

Under flera omgångar har vi på Cirkör samarbetat med Handelshögskolans studenter, dels i forskningsprojektet där Emma Stenström, direktor för Center for Arts Business and Culture (ABC) vid Handels var en av stödforskarna. Där bidrog studenterna från Handels till att ge artisterna från Cirkör den vänstra hjärnhalvans redskap för att till exempel arbeta med vision och koncept något som artisterna var ovana vid att använda för att stärka sina varumärken som artister. Mötet med oliktänkande eller snarare att de är olika skolade och kanske inte tänker så olika var mycket värt för artisterna. Studenterna som i mötet med artisterna insåg att de visst också är kreativa kom till insikt om att det inte är just kreativiteten och meningsskapandet på jobbet som alltid värdesätts främst på Handels och många ville betona det mer framöver. Likaså lärde sig Handelsstudenterna i högre grad entreprenörskap från artisterna som är mer inifrånstyrda, följer sin passion och skapar sig sina yrkesliv. Artisterna inspirerade också för att de lärt sig att använda risk medan studenterna mer funderade över om de mer lärt sig att undvika risk. 

Tilliten stärks med Cirkus

Inom ramen för Cirkörs projekt Tillitstrampolinen har det gjorts en del intressanta observationer. Det har nyligen genomförts ett antal mestadels digitala workshops tillsammans med 94 deltagare från det globala försäkringsbolaget Allianz, Svenska Institutet, studenter från Handels i Stockholm samt artister från Cirkör. Syftet i samtliga fall var att utforska och fördjupa tilliten genom cirkusens metoder och förhållningssätt. Inom ramen för en Masteruppsats på Hyper Island ställde den f d luftakrobaten Andreas Skjönberg i de tre sista workshoparna frågan om cirkusworkshoparna ökade tilliten till de andra deltagarna. Det genomsnittliga utfallet blev att 72% menade att de fått ökad tillit. 

På Handels hade vi en kontrollgrupp som i en fysisk workshop utan cirkusens metoder och förhållningssätt skulle utforska och fördjupa tilliten mellan eleverna. Emma Stenström från Handels menar att kontrollgruppen som utövade cirkus i högre grad refererar tillbaka till de insikter de fick från sin workshop än den andra kontrollgruppen utan cirkuserfarenhet.

Etik, emotion och estetik ger gott ledarskap

Konst och cirkus har framtiden för sig när det gäller utveckling av grupper och ledare. Det visar forskning av Julia Romanowska från Karolinska Institutet i det s k Schibboletkonceptet.

Att utsätta chefer och ledare för de existentiella frågor som konsten väcker har stor positiv inverkan på ledarnas kollegor och medarbetare, större än traditionella ledarskapsutbildningar 

Forskningen landar i korthet i att som människa öka din estetiska, emotionella och etiska medvetenhet för att på allvar lyckas som ledare. Den samtida cirkusen bidrar i allra högsta grad till just det.

Cirkör - ett kunskapscenter

Cirkus Cirkör är och siktar framåt mot att utvecklas än mer till ett kunskapscenter för konstnärlig och teknisk utveckling inom den samtida konsten. Vi har en hög ambitionsnivå och vill vara ledande inom scenkonstteknik och säkerhet. Vi inspireras av att leta tekniklösningar i andra sammanhang än scenkonsten och vill samverka med tekniska universitet, identifiera verkstäder och tekniska konstnärer eller konstnärliga tekniker att bygga långsiktiga samarbeten med. Vi utvecklar cirkusrigg och säkerhet och ligger i framkant och vill också utbilda framtidens riggers och tekniker. Vi vill att de söker sig till oss som vill utveckla scenkonsten tekniskt med både spets och bredd. Vi står gärna värd som residens för teknisk innovation inom konsten. Vi skapar den här utvecklingen tillsammans med våra artister och bygger på deras önskemål och egna idéer som grund för innovationen. Att riggare är med redan på idéstadiet i konceptutvecklingen inför en produktion ser vi som en självklarhet.

Cirkusen är cirkulär

Vi är nyfikna på att turnéra hållbart, kanske går vi tillbaka till cirkusens rötter i USA och använder oss av järnvägen för att turnera igen? Vi använder hållbara material i större utsträckning. I cirkusens medfödda cirkulära tänk så äger vi så lite som möjligt. 

Kom!

Vi vill skapa det nya, gär där andra inte har gått, leka, utvecklas, växa och göra det omöjliga möjligt. Vill du leka, forska, samskapa, utveckla och innovera tvärkonstvetenskapligt med oss?