Luftakrobatik
Tillit är något som måste erövras igen och igen och igen.
Luftakrobatik i historien
Luftakrobatik är akrobatiska rörelser som försiggår i luften i samverkan med specifika redskap som till exempel tyg , rep , straps , cradle (en typ av fångstol) eller luftring.
Det mest kända redskapet i luftakrobatiken är förmodligen trapets. Även här finns det olika uttryck; statisk trapets där en eller flera personer utför rörelser i och runt trapetsen, svingande trapets där trapetsen används som gunga och ger fart åt rörelserna, eller flygande trapets där flera personer kastas och flyger mellan flera olika trapetser och varandra. Detta betyder att artisterna har olika roller eller specialiseringar: några är flyers (flygare) och kastas och
fångas , medan de som fångar dem kallas catchers (fångare).
Ur Inuti ett cirkushjärta
När du hänger tio meter över marken i någon annans hand är det på riktigt . Det är skarpt läge .
Luftakrobaten flyger i en vid båge genom luften och fångas i farten av sin catcher . En centimeters felbedömning och fångsten blir som en kollision mellan två betongblock i 70 kilometers hastighet.
Flygaren säger:
» När jag väl har släppt taget om min trapets och är i luften finns det ingen återvändo… Då kan jag bara flyga och ha tillit . Då måste jag lita på att alla timmar av träning och förberedelser har etsat sig in i mig och att jag gör det jag ska, när jag ska. Ser jag att jag hamnar snett skriker hela mitt medvetande efter att göra en korrigering. Men det är just det jag inte ska! Catchern korrigerar, jag måste göra allt för att inte göra något alls. Jag överlämnar mig och litar till att catchern parerar rätt och fångar mig . »
För mig är flygande trapets den ultimata av alla cirkuskonster. Om jag fick leva om mitt liv så skulle jag bli flygande trapetsartist. Så länge får jag öva på att flyga på marken… Att våga släppa taget i det lilla; om en föreställning , ett projekt eller ett mål. Släppa taget när det är dags. Våga tillåta andra att bära. Inte gå till instinkten att kontrollera eller korrigera efter vad jag vet idag
utan ha tillit till det okända som kan bli.
Jag märker att det går att bära genom att ha tillit istället för kontroll. Att
när jag litar på mig själv, mina medarbetare och processen kan jag få tillvaron att växa och flyga , om inte tio meter upp i luften så ett par centimeter över marken. Upptäcker att min tillit är en möjliggörare!
Ändå har jag så svårt att släppa taget. Flygaren säger:
» Att ha tillit är inte något som man lär sig en gång för alla . Att ha tillit är något som måste erövras igen och igen och igen. »